Nu så tar jag över stafettpinnen från Vettans böcker och idag är det min tur att blogga om boken Ceremonin av Kiera Kass i B. Wahlströms fina bloggstafett och härmed också avslutar den! Tack så mycket för möjligheten att få läsa boken B. Wahlströms!
Författare: Kiera CassFörlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2016
Serie: The Selection #1 (av 5)
Sidantal: 297
Språk: Svenska
Nyckelord: dystopi, kärlek, vänskap, familj, rebeller, tävling om prinsens kärlek, slott, vackra klänningar, kungafamilj
Övrigt: Utläst 23 maj 2016
Om du fick en chans att vinna både kärlek och ett bättre liv, skulle du ta den, även om det innebar att du var tvungen att ompröva allting du tidigare trott på?
För trettiofem tjejer är The Selection deras livs chans, en möjlighet att fly det liv och det kast de är födda i och istället leva i lyx och rikedom. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.
America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad hon vågat drömma om?
Allmänt babbel om boken och omdöme:
När jag först började läsa så var jag väldigt tveksam. De ungefär 50 första sidorna så bara ogillade jag boken, den kändes irriterande på något sätt. Men när jag pigg och glad läste boken dagen efter så började jag stundvis att älska den. Jag tror faktiskt att jag den där första dagen bara var alldeles för trött och inte orkade anstränga mig helt och hållet.
Alltså, helt ärligt så har jag typ markerat i boken över 50 gånger med små post-it-lappar för att jag hittat något som jag verkligen älskat. Underbara situationer, underbara repliker, underbara blickar eller känslor. För jag älskar verkligen replikerna i den här boken. De var faktiskt inte alldeles för klyschiga, utan var verkligen roliga och naturliga. Är det bara jag, eller känns inte allt så himla levande i det här? Speciellt personerna!
Det här är ju en dystopi, MEN det har än så länge inte hänt något onaturligt. Det känns ganska så skönt faktiskt. Men det här utspelar sig i framtiden och det finns rebeller, så dystopi är det i alla fall. Tror precis det fjärde världskriget utspelat sig, om jag minns rätt. Man kan säga att samhället har gått bakåt i tiden, mindre teknik och ett mindre bra och orättvist kastsystem har kommit till (precis som hinduer har, läser om det i skolan just nu förövrigt) där folket delas in beroende på hur de föds och alla tilldelas ett specifikt yrke eller område.
Som sagt, samhället är väldigt intressant och inte alldeles för originellt. Man kan få lite vibbar av Hungerspelen och andra dystopier. Framförallt så tänkte jag på boken Röd Drottning, med slott, kungar, snygga prinsar och allt! För är det inte rebeller i den också? Men det här är något helt nytt också, med tävlingar och allt. Att det finns en sådan genomtänkt intressant historia. Att boken inte bara är byggd på luft.
Karaktärerna gillar jag. America som huvudperson är väldigt rolig att följa, jag gillar att hon inte är rädd för att säga ifrån och att hon liksom prins Maxon bryr sig om alla, nästan. Men hennes pojkvän Aspen får jag inte alls grepp om!? Är det meningen att man ska tycka om han? Även fast han verkar helt okej och snäll och så, så känns han irriterande. På slutet av boken lite för påstridig kanske. Maxon däremot är klart mycket bättre! Enligt mig i alla fall. Jag gillar att han är snäll, omtänksam, varsam och verkligen försöker ta hand om alla! Halvt spoiler: Jag älskar hur han och America sakta blir förälskade. Hur de träffas och först blir vänner. Att det alltid finns sån "elektricitet" mellan dem och att deras kärlek är spännande. Liksom när deras blickar möts och de tittar på varandra, trots att de är "vänner". De där stunderna är fina. När America är med Aspen så känns det bara så, dött? Som att allt beror på alla gamla känslor. Team Maxon! Sen också att Maxon troligtvis inte bara förälskar sig i America pågrund av hennes utseende är fint, utan de träffas faktiskt och lär mer känna varandra. Gillade att hon och Maxon kände varandra rätt så bra, medan han var främling med nästan alla andra i urvalet. Deras relation kändes väldigt fin och unik.
Sen har vi Marlee, alla andra tjejer i urvalet, Americas familj och Americas tjänsteflickor (åhh)! Alla lika underbara på sitt egna sätt!
För att sammanfatta är det här en riktigt bra bok! Jag älskar hur lättläst den är, känslorna, samhället, stunderna, karaktärerna och den sakta växande kärleken! Trots dystopi, så är den här boken så söt på något sätt. Så ärlig och levande, en bok som man ler igenom och bara slukar. Slutet kom alldeles för tvärt och plötsligt för min del och nu är det bara att vänta tills nästa bok i serien - Eliten - kommer ut i September! Lång väntan blir det, fast vill inte längta för mycket. Sommaren får gärna vara lång för min del! Vi får inte heller glömma det ursnygga omslaget, ett klart plus! Speciellt för att det kan associeras med boken, då America är rödhårig och ofta bär blåa klänningar vid hovet. Sånt älskar jag, när det inte bara är en random framsida.
PS. Om ni inte läst författarens tack i slutet - gör det! Det är som om att Kiera Cass pratar till en, riktigt underhållande enligt mig. :) De första meningarna träffade en, haha.
PSS. Så glad att äntligen ha läst den här, då hela serien är så positivt omtalad. Hade till och med börjat övervägt att läsa den på engelska - så fangirlade när jag en dag plötsligt utan förvarning fick reda på att den SNART skulle släppas på svenska. Och NU är den läst och mycket gillad! Ska bli riktigt intressant hur allt det här utvecklar sig, men om det fortsätter så här så kommer jag nog älska serien ännu mer i framtiden!
PSSS. Finns en massa mini-noveller på engelska. Ihhh. Bl.a. en ur Maxons perspektiv. Ge mig! B. Wahlströms *hint hint* något ni skulle kunna tänkas översätta kanske? Haha!
Om du fick en chans att vinna både kärlek och ett bättre liv, skulle du ta den, även om det innebar att du var tvungen att ompröva allting du tidigare trott på?
För trettiofem tjejer är The Selection deras livs chans, en möjlighet att fly det liv och det kast de är födda i och istället leva i lyx och rikedom. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.
America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad hon vågat drömma om?
Allmänt babbel om boken och omdöme:
När jag först började läsa så var jag väldigt tveksam. De ungefär 50 första sidorna så bara ogillade jag boken, den kändes irriterande på något sätt. Men när jag pigg och glad läste boken dagen efter så började jag stundvis att älska den. Jag tror faktiskt att jag den där första dagen bara var alldeles för trött och inte orkade anstränga mig helt och hållet.
Alltså, helt ärligt så har jag typ markerat i boken över 50 gånger med små post-it-lappar för att jag hittat något som jag verkligen älskat. Underbara situationer, underbara repliker, underbara blickar eller känslor. För jag älskar verkligen replikerna i den här boken. De var faktiskt inte alldeles för klyschiga, utan var verkligen roliga och naturliga. Är det bara jag, eller känns inte allt så himla levande i det här? Speciellt personerna!
Det här är ju en dystopi, MEN det har än så länge inte hänt något onaturligt. Det känns ganska så skönt faktiskt. Men det här utspelar sig i framtiden och det finns rebeller, så dystopi är det i alla fall. Tror precis det fjärde världskriget utspelat sig, om jag minns rätt. Man kan säga att samhället har gått bakåt i tiden, mindre teknik och ett mindre bra och orättvist kastsystem har kommit till (precis som hinduer har, läser om det i skolan just nu förövrigt) där folket delas in beroende på hur de föds och alla tilldelas ett specifikt yrke eller område.
Som sagt, samhället är väldigt intressant och inte alldeles för originellt. Man kan få lite vibbar av Hungerspelen och andra dystopier. Framförallt så tänkte jag på boken Röd Drottning, med slott, kungar, snygga prinsar och allt! För är det inte rebeller i den också? Men det här är något helt nytt också, med tävlingar och allt. Att det finns en sådan genomtänkt intressant historia. Att boken inte bara är byggd på luft.
Karaktärerna gillar jag. America som huvudperson är väldigt rolig att följa, jag gillar att hon inte är rädd för att säga ifrån och att hon liksom prins Maxon bryr sig om alla, nästan. Men hennes pojkvän Aspen får jag inte alls grepp om!? Är det meningen att man ska tycka om han? Även fast han verkar helt okej och snäll och så, så känns han irriterande. På slutet av boken lite för påstridig kanske. Maxon däremot är klart mycket bättre! Enligt mig i alla fall. Jag gillar att han är snäll, omtänksam, varsam och verkligen försöker ta hand om alla! Halvt spoiler: Jag älskar hur han och America sakta blir förälskade. Hur de träffas och först blir vänner. Att det alltid finns sån "elektricitet" mellan dem och att deras kärlek är spännande. Liksom när deras blickar möts och de tittar på varandra, trots att de är "vänner". De där stunderna är fina. När America är med Aspen så känns det bara så, dött? Som att allt beror på alla gamla känslor. Team Maxon! Sen också att Maxon troligtvis inte bara förälskar sig i America pågrund av hennes utseende är fint, utan de träffas faktiskt och lär mer känna varandra. Gillade att hon och Maxon kände varandra rätt så bra, medan han var främling med nästan alla andra i urvalet. Deras relation kändes väldigt fin och unik.
Sen har vi Marlee, alla andra tjejer i urvalet, Americas familj och Americas tjänsteflickor (åhh)! Alla lika underbara på sitt egna sätt!
För att sammanfatta är det här en riktigt bra bok! Jag älskar hur lättläst den är, känslorna, samhället, stunderna, karaktärerna och den sakta växande kärleken! Trots dystopi, så är den här boken så söt på något sätt. Så ärlig och levande, en bok som man ler igenom och bara slukar. Slutet kom alldeles för tvärt och plötsligt för min del och nu är det bara att vänta tills nästa bok i serien - Eliten - kommer ut i September! Lång väntan blir det, fast vill inte längta för mycket. Sommaren får gärna vara lång för min del! Vi får inte heller glömma det ursnygga omslaget, ett klart plus! Speciellt för att det kan associeras med boken, då America är rödhårig och ofta bär blåa klänningar vid hovet. Sånt älskar jag, när det inte bara är en random framsida.
~ Vad tycker ni andra om boken eller serien? Ska ni läsa den här? Och är det bara jag.. men jag trodde att hela urvalet skulle bli klart i första boken? Men det verkar dras ut på det, haha. Men med tanke på att det är en lång serie så är det lite förståeligt. ~
PS. Om ni inte läst författarens tack i slutet - gör det! Det är som om att Kiera Cass pratar till en, riktigt underhållande enligt mig. :) De första meningarna träffade en, haha.
PSS. Så glad att äntligen ha läst den här, då hela serien är så positivt omtalad. Hade till och med börjat övervägt att läsa den på engelska - så fangirlade när jag en dag plötsligt utan förvarning fick reda på att den SNART skulle släppas på svenska. Och NU är den läst och mycket gillad! Ska bli riktigt intressant hur allt det här utvecklar sig, men om det fortsätter så här så kommer jag nog älska serien ännu mer i framtiden!
PSSS. Finns en massa mini-noveller på engelska. Ihhh. Bl.a. en ur Maxons perspektiv. Ge mig! B. Wahlströms *hint hint* något ni skulle kunna tänkas översätta kanske? Haha!
Håller med om det allra mesta :D och ja ... ÄR det meningen att man ska gilla Aspen alls? För isåfall så har ju Kiira Cass misslyckats lite där ... och ja! Ge mig mellannovellerna på svenska, tack! Just B Wahlströms översatte ju i och för sig novellerna till Rör mig inte-trilogin, så det är ju mycket möjligt :)
SvaraRadera