Tiggaren

Författare: Sofie Sarenbrant
Förlag: Bookmark förlag
Utgivningsår: 2016
Serie: Emma Sköld #5 (av minst 6 böcker)
Sidantal: 360
Språk: Svenska
Originaltitel: -
Nyckelord: deckare, lite thriller, spänning, rädsla, familjedrama, tiggare, politik, samhällsproblem, kärlek, vänner, att vara levande död, vardag
Övrigt: Bibliotekslån & utläst 13 juni 2016


Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd.

Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda.

Tiggaren är den obehagligt aktuella och spännande femte delen om kriminalinspektör Emma Sköld. Oavsett om boken läses som en fristående deckare eller en fortsättning på serien kommer läsaren att få ta del av Emma Skölds starka och rättmätiga hämnd.

- från bokus

Allmänt babbel om boken och omdöme:

Jag läste ut tiggaren på 3 dagar. Det måste nästan vara rekord för att vara mig och såhär i efterhand ångrar jag att jag inte läste boken liiite saktare och kanske njöt och tog in den mer. Men det är ju inte mitt fel att den var så spännande...

Helt ärligt bryr jag mig inte riktigt om hur bra handlingen är, för jag är bara så glad att få läsa ännu en bok om Emma Sköld och hennes familj. Hennes poliskollega Nyllet, nya bekantskaper osv. Det är som att träffa sina gamla vänner och äntligen få säga hej! Det ger en lite lycka, helt enkelt.

Det Sofie speciellt gör i sina böcker är att hon berättar den ur olika perspektiv, ibland är det Emma själv, sen hennes pappa Evert, sen hennes syster Josefin och ibland mördaren själv. Speciellt är det fler personer med och man brukar försöka "luras" bort från mördaren och det är först på slutet som allt blir klart för en. Det gillar jag! Men i tiggaren så visste man hela tiden om vem/vilka som var de onda typerna och här får vi veta att några personer hela tiden ligger steget före och planerar en hämnd och på att avslöja de onda, mördarna. Så det är inte lika många twister och cliffhangers som i de förra - men fortfarande är det väldigt spännande!

Men trots det så lyckas Sarenbrant förvirra och lura mig ett par gånger, speciellt i början. Det gjorde att man blev hyfsat förvirrad och jag önskade att jag hade den föregående boken i serien - Avdelning 73 - hemma så att jag skulle kunna bläddra parallellt i den. För mindes exakt inte hur den slutade, något som var lite irriterande. Men eftersom de här böckerna kan läsas fristående, så kom man ändå in i handlingen!

Boken tar upp saker som immigranter, gränskontroller, främlingsfientlighet, rasism m.m., saker som man uppfattar som ganska aktuella i nuläget. Det gör boken till väldigt aktuell och modern. Men den tar upp viktiga saker och den fick mig faktiskt att förstå speciellt tiggare mycket bättre. Hur fruktansvärt utsatta de faktiskt är. Att många människor, framför allt unga kvinnor, luras hit i hopp om att de ska kunna tjäna ihop pengar genom att jobba, men blir istället tvingade att prostituera sig eller börja tigga. Samtidigt ska de som lurade dem ha nästan allt av pengarna. I boken får man träffa på Soraya, en 19-årig tjej med en 3-årig son som väntar på henne hemma i Rumänien. Men tillskillnad mot de flesta tiggare, så rymmer hon från de onda män som lurat henne på bussen till Sverige. Men inte gör det hennes liv bättre som tiggare i Sverige, speciellt inte när hennes trofaste vän mördas mitt framför ögonen på henne.

SPOILER: Om man läst alla de föregående böckerna i serien så kommer man känna igen visningsmorden, från "Visning Pågår". Den boken slutade med att fel mördare dömdes och att det egentligen var Emma Skölds pojkvän Kristoffer som låg bakom det. Han begick de brotten för att stå upp för sitt ex Hillevi, som sen har en stor del av handlingen i både denna bok och "Avdelning 73", men i "tiggaren" så kommer faktiskt polisen på att det var Kristoffer som var den skyldige, även fast han nu också avlidit... OCH, var inte poliserna ohyggligt sega? Fast eftersom de skyddade Gunnar och hans två kompanjoner, så var det inte så konstigt egentligen. De vågade inte säkra för mycket spår osv.

Men för att sammanfatta... så levererar Sofie Sarenbrant igen! Fast ja, hennes deckare är de enda jag typ läst ur vuxengenren. (Liksom utöver LasseMaja och dem) Hennes deckare känns ganska milda p.g.a. mycket vardag, även fast brotten ibland är riktigt brutala. Men mycket vardag gör också handlingen mer trovärdig. De äter på Mc Donalds, går på skolavslutningar, är ute och jagar i skogen, tar antidepressiva tabletter osv. Men det hon skriver är något nytt, spännande och rysligt! Ofta påminner det lite om thriller, att det verkligen är in-action. Mycket plötsliga, spännande, vändningar, snabba planer och liksom att allt sker nu. Det är också väldigt kul att återigen få följa familjen Sköld - hur barnen växer, åldras, relationer stärks och relationer går nästan isär. Och att vi får följa båda Nyllet och Lindberg på polishuset! NU hoppas vi på ännu en bok i serien!  ♥♥♥♥♥