Men vad tyckte jag då efter att jag läst ut den?
Fy sjutton vad spännande! När jag skrev mitt inlägg i bloggstafetten så hade jag inte kommit till den del av boken där allt verkligen tog fart. (För er som läst: Jag hade läst fram till Månfestivalen och när Laia och Veturius dansar. Det var en väldigt fin händelse, förövrigt.)
Allt som jag skrev i bloggstafetten tycker jag fortfarande. Att det finns så många unika fina karaktärer och hur alla platsbeskrivningar och hela världen är uppbyggt - det älskar jag verkligen! Och att Laia och Elias Veturius olika historier vävs samman så förskräckligt fint! Att det är mer lika varandra än vad de faktiskt tror. Enligt mig och andra bokbloggare så blev det nästan en kärlekskvadrat, (4 olika involverade) men ingen av de fyra gjorde knappt något intimt eller sexuellt. Det skiftade mellan vänskap, kärlek och skräck. Men samtidigt så var väldigt mycket känslor involverade. Men för mig så var det här okej! Vissa gillade inte kärleken - MEN hur skulle allt välvts samman så bra? Hur skulle Laia och Elias kommit överens - och ens lagt märke till varann annars? Nu blev det hela så naturligt, med deras kamp om frihet. Klart, det hade väl gått att ta bort hela kvadraten. Men det ska bli väldigt intressant att se hur det utvecklas!
Så från Månfestivalen tills slutet så var spänningen på hög nivå. Speciellt typ de sista 40-30 sidorna, omajgash. Jag var riktigt orolig att allt skulle krascha, OCH skulle det ens bli något sequel? Spoiler: Liksom jag var ju rädd på riktigt att antingen Laia eller Elias skulle dö, eller till och med båda. Det kändes ju lite otroligt, men jag hade inte läst handlingen på nästa bok i serien - så det skulle ju ex. kunnat varit en bok från Izzi's och Laias bror Darins perspektiv, om nu dessa två huvudpersoner dött. Och när Laia räddade Elias, omg <33333 Och när auguren Cain skonade henne, typ <3333 Slut.
Jag grät också typ så att jag fick ont i magen vid en händelse- (kvällen innan ett viktigt prov också = inte så värst bra timing) Det var så himla sorgligt och rått, brutalt. Läs mer här: Tredje prövningen. När Elias dödade sina vänner. Fyfan vad det brast inom mig. Demetrius, Leander m.m. Det var för mycket. Slut. Det var riktigt känslofyllt, men då har boken lyckats med att beröra mig. Och det är väldigt bra!
Det var även fler känslofyllda händelser! Trots att jag hade extremt svårt att börja läsa den här, så är jag även nöjd över hur det hela utvecklades! OCH JAG LÄNGTAR verkligen tills uppföljaren. Kommer Darin befrias, kommendanten Keris Vetuaria förändras, kommer Mazen att lyckas med sin revolution? Osv! Mycket detaljer och frågor som man vill veta mer om! Det här kan nog nästan bara bli bättre!
Hur känner/tycker ni andra? Diskutera gärna med mig! Men om det angår några spoilers, så kan det vara smart att varna om det i kommentaren. Kram på er! OCH HA NU ETT SUPERFINT SPORTLOV, i alla fall ni som pluggar - liksom mig! Ska försöka komma i kapp några recensioner under lovet nu. (Och det här måste ju vara accetabelt som recension, om man plussar íhop med bloggstafettsinlägget)
