För då minns jag kärleken

Författare: Minna Tunberger (men Charlotte Alfvin har berättat för henne)

Förlag: Månpocket

Utgivningsår: 2011

Serie: -

Sidantal: 213

Språk: Svenska

Originaltitel: -

Nyckelord: Att våga överleva, tsunami, förlora någon man älskar, att gå vidare, att nästan dö, att börja leva igen, livet, ödet

Övrigt: Utläst 21 juni 2015 och köpt på loppis!

 

 

Läste ut i Juni så handling från bokus:
Aldrig mer - vad betyder aldrig? Betyder det att jag aldrig kommer att få krama honom igen? Aldrig mer få se hans leende? Det kan inte vara sant det som mamma sade, att det är definitivt nu. Att det inte längre finns något "tänk om" att hoppas på och hålla fast vid. Det måste vara fel, ett missförstånd. Det måste vara någon annan än Jacob som de har hittat.

Jag kliver ur taxin på skakiga ben. Jag släpar mig uppför trappan till mammas hus. Och då, på det mellersta trappsteget, fylls mitt huvud av ett sprängande ljud. Nej, inte vågen igen. Jag vill inte tillbaka, jag vill inte dö. Sätter händerna för öronen och försöker stänga ljudet ute.

Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. I boken berättar Charlotte med hjälp av sin barndomsvän, journalisten Minna Tunberger, om vägen tillbaka. Om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö.

 

Omdöme och tankar:
Jag läste den här boken så tidigt som i Juni, men vi gör ett försök. För det första så brukar jag inte läsa sådana här typer av böcker, dvs böcker med verkliga livsskildringar och böcker som bygger på sanna historier. (jag är helt enkelt van med fiktiva böcker) Men jag måste få säga att den här boken är väldigt stark och den tar sig verkligen in i ens hjärna, hjärta och kropp. (hur ska man förklara?) Sen självklart ger jag en stor eloge till Charlotte som varit med om allt i boken, och att hon är så stark att hon orkar berätta allt det här samt till och med åka tillbaka till Thailand! (vilket hon berättar om i slutet av boken) ♥

 

Men om vi återgår till mig själv då. Helt ärligt så trodde jag att det skulle vara intressantast att läsa om själva delen när hon var med om tsunamin. För jag har alltid tyckt att det här med tsunami, orkaner osv. är väldigt fascinerande. Men faktiskt så tyckte jag bäst om att läsa om hur Charlotte tog tillbaka sitt liv och började leva igen. För det är så himla starkt av henne, och helt enkelt var det de bästa med boken. Självklart tycker jag fortfarande om att man får veta om hur det gick till när hon hamnade i tsunamin, för det gör ju att man förstår Charlotte bättre. Så det skulle inte heller funkat att skippa den delen heller, för den behövs.

 

Egentligen undrar jag hur mycket som är helt korrekt? Personerna i boken pratar ju och säger saker, är det saker som de verkligen sagt eller är lite påhittat? Förstår ju att man inte kan minnas allt typ 3 år efter, men man är ju lite nyfiken ändå. Händelserna och det tror jag faktiskt är ganska korrekta med verkligheten, det känns så i alla fall.

 

Men för att sammansatta är det här en väldigt stark bok som är värd att läsa! Om du tycker om livsskildringar, tsunamis och böcker som bygger på verkliga händelser - så är det här garanterat en bok för dig. Men alla kan läsa den, för man lär sig något av den. Att allt inte är lätt i livet, framförallt. Att även vi i Sverige kan råka riktigt illa ut när vi minst anar det. (och även hur det är för dem som bor i Thailand, eller ett annat drabbat land) Kan dock bli lite lite långtråkig emellanåt. Och lite rörig. But who cares - läsvärd ändå!

 

Har ni läst den här boken? Vad tyckte NI?