Röd drottning

Författare: Victoria Aveyard

Förlag: Modernista (Tack så hjärtligt för recensionsexemplaret, ni är underbara! ♥)

Utgivningsår: 2015

Serie: Röd drottning #1 (av minst 3)

Sidantal: 379

Språk: Svenska

Originaltitel: Red Queen

Nyckelord: fantasy, dystopi, ödet, blod, kärlek, vänskap, förräderi, att inte kunna lita på någon, kärlekstriangel typ

Övrigt: Utläst 16 september 2015

 

 

Boken handlar om 17:åriga Mare Barrow som bor i en värld som vi inte kan föreställa oss. Samhället är inte uppdelat efter hudfärg, kön eller klass, utan av blod. Det finns dem silverblodiga - silvrar - som alla har en speciell förmåga och är allmänt stela. I deras värld ska allting vara perfekt, inga misstag får begås i deras förutbestämda spel. Silvrarna reagerar över oss, de vanliga - röda - som får göra allt slitgöra. De är vakter, tjänare, soldater och dem som tillverkar vapen i det hemska stället gråhamn, där det inte går att se himmeln. Mare är röd och bor i en liten by vid namn Pålträsk, där hon är uppvuxen med sin bästa vän Kilorn vid sin sida, som hon räddade från svält när de var små. I sin (döds)väntan på att skickas ut i kriget så ser Mare inget tecken på att denna uppbyggda värld en dag ska rubbas.

Men när ödet gör att hon börjar arbeta som tjänare på kungafamiljens semesterparadis Solpalatset upptäcker hon en sak som får alla silvrar att svaja och tappa balansen. Mare har en utomstående förmåga att kontrollera elektricitet, att alstra elektricitet, trots att hon är röd. Hon gör ett hot mot hela det uppbyggda riket som Kung Tiberias VI reagerar över och kungahovet försöker fundera på vad de ska göra med henne. Under den tiden får hon leva under täckmantel som en återfunnen prinsessa som ska gifta sig med prins Maven, stå ut med kronprinsen Cal och hans prinsessa Evangeline samt den något onda drottningen Elara. Samtidigt upptäcker Mare något som kan komma att krossa hela silverriket inifrån och ge en öppning för en ny och bättre framtid, samtidigt som hennes hjärta vill något annat helt annat.

Omdöme och tankar:

Den här boken var mitt första fysiska recensionsexemplar - ever - så ännu en gång ett stort tack till modernista! Håller med alla bokbloggare om att ni verkligen är underbara!

 

Alltså, den här boken passade mig perfekt! Den kickade verkligen igång mitt lässug (stort tack för det!) och var bara alldeles underbar att läsa. Det roligaste är att jag egentligen aldrig skulle ha läst den här boken tror jag, om det inte var för att jag och mina bokcirkelbuddies kommit överens om det! Det är inte riktigt den typ av bok som jag brukar läsa, det känns som att den här är lite mer åt fantasy-hållet, än dystopi? Fast ändå mest dystopi. Men gud vad glad jag är att jag läst den! ♥ Den är så himla fin också, liksom kolla på den. Men nu ska jag sluta babbla om allt och inget.

 

Vad gillar jag med boken då? Framförallt så älskar jag uppbyggnaden av världen, för JAG har aldrig läst om något liknande tidigare. Men vad jag uppfattat så ska den vara lik boken Röd uppror, men det kan jag inte säga något om, då jag inte läst den. Men alltså, boken är inte så himla originell ändå, det finns alltid en viss likhet med alla andra dystopi böcker, ni vet hunger games, divergent och så vidare. Att det är något speciellt med huvudpersonen, typ. Att huvudpersonen är otrolig på något sätt.

 

 

Men alltså trots detta så är den så himla rolig att läsa. Det händer alltid något, man blir verkligen aldrig uttråkad och vill bara läsa mer och mer, man blir helt enkelt beroende av den. Spänningen kan man inte ta miste på! Sen karaktärerna!!! Mare gillar jag verkligen, har inget emot henne alls. Hon är kanske lite förvirrad ibland, men det skulle jag också varit. Kilorn älskade jag verkligen i början, han fångade mig på de allra första sidorna, men mot slutet så hade den gnistan slocknat. Han var ju alltid så himla irriterad på Mare - det gillades inte. Och alltså LUCAS - OMGGGOMGOMG, han var såSÅSÅ gullig. Okej, nu blev jag lite tårögd. Spoiler: VARFÖR!??!? var han tvungen att dö? Det tar ju kol på mig. För han hade gärna fått blivit ihop med Mare för mig.(eller mig) Och hur kunde han vara släkt med Evangeline och Ptolemus, han var ju så himla snäll!

 

Prinsarna Cal och Maven då? Jag gillade dem också! Alltså, jag fastnade inte riktigt för någon av dem, för gillade typ Lucas och Kilorn mest, haha. Maven och Mare kändes inte riktigt som ett kärlekspar, utan mer som att han skulle varit en extra bror för henne. Men han var riktigt snäll, och stod upp för henne, åtminstone för en stund. Resten behöver vi inte diskutera, ni som läst vet. Cal gillade jag även, även om han inte kändes så där RIKTIGT perfekt. Men jag älskade att han räddade henne hela tiden, så gulligt. Och han var ju faktiskt snäll. Och blev alltid extra glad när det var stunder med dem, det räckte att han gav henne en blick och jag hoppade typ upp och ner. Så jag var i alla fall typ team Cal. Ska bli så intressant att se vad som händer emellan dem! (En sak - jag visste nästan inte vem som Mare verkligen gillade, det var lite diffust. Och liiite för lite romantik, kunde fått varit mer för min del.)

 

Och en sista sak, jag vet seriöst inte hur många gånger som jag grät. (ja, mer än några ynka tårar, haha) Det var nog nästan i klass med TFiOS. Nu tänker nog ni flesta, what? Men alltså, ÄVEN fast Mare inte var ledsen alls när hon tänkte på något så var jag det. Kan vara så att jag är alldeles för överkänslig, men om en bok får mig att gråta så brukar den vara bra, i alla fall. Så jag tyckte att den var extremt sorglig emellanåt. Det var verkligen många känslor på en gång! Exempel: När Shade dog, när Cal berättade att han skulle ut i kriget och hon tänkte massa saker om han: som att han räddade henne, var en vanlig tonåring inombords och att han tänkte lite samma som henne. (det blev så .. personligt. Att han verkligen var snäll och brydde sig om andra) Och när Cal var sorgsen. Även när LUCAS sköts till döds så svämmade det över, åhhh. Slut.

 

 

Men för att sammanfatta så skulle jag ge den här boken 4 / 4,5 av 5 hearts. Den var verkligen superbra, men det fattades något för att det skulle bli den ultimata fullpotten. Men jag ångrar inte en sekund att jag läste den här boken! Rekommenderar den stort! Tempot, världen, karaktärerna och spänningen finns där. Det är en negativ sak, att nästa bok i serien kommer ut på ENGELSKA i februari nästa år. PÅ ENGELSKA. (och jag läser på svenska...) Jag vill ju ha fortsättningen typ nu!

 

Har ni läst denna bloody book? Vad tyckte NI?

 

bild gjord av Frida