Tusen gånger starkare

Författare: Christina Herrström

Förlag: Månpocket

Utgivningsår: 2010

Serie: -

Sidantal: 217

Språk: Svenska

Originaltitel: Tusen gånger starkare

Nyckelord: Contemporary, jämställdhet, att känna sig osynlig, en skolklass, skolan skolan skolan, tankar tankar tankar

Övrigt: Utläst 27 Mars 2015

 

 

Har ingen bild på boken, så lånar en från google bilder!

 

Jag vet inte om den här recensionen avslöjar för mycket, men Adlibris avslöjade precis lika mycket, (kopierade inte deras handling dock) så antar att handligen är okej ändå. Men om du inte vill bli spoilad och vill läsa boken, bör ni kanske skippa min recension! Vad tycker ni, avslöjar den för mycket? För vi ska prata om boken i skolan, och vet inte vad jag ska ta med i handlingen! HELP! - tack.. ♥

 

Den här boken handlar om Signe som är 15 år. Hon går i en klass där det är en enda röra. Mimi, tjejernas ledare regerar över alla. Killarna bedömer tjejernas utseende och allt som de gör, och är allmänt stökiga. Både killar och tjejer delas in i olika grupper: de populära, töntiga, snygga, smarta, osynliga och så vidare. Signe tillhör gruppen osynlig, och varken klasskamraterna eller lärarna ger henne en blick. I Signes klass finns det ingen jämställdhet. Tjejerna får mest skit, trots att det är killarna som är stökigast.

 

Men en dag kommer det en ny tjej till klassen, Saga. Hon sticker direkt ut och klassen blir nyfikna på henne. Saga är självständig, har en stor portion självförtroende och hon vågar stå upp mot vem som helst. Både klassens ledare Mimi, killarna och lärarna på skolan. Till och med rektorn. Saga vill ha jämställdhet - något som inte finns i hennes klass. Men hon förändrar faktiskt mönstret i klassen och alla ser upp till henne. Det blir lite mer ordning helt enkelt. Men så försvinner hon en dag och klassen går tillbaka till det "normala", så som det var innan hon kom till dem.

 

Saga, hon kom och försvann. ”Jag vet inte var Saga finns idag. Men en sak vet jag säkert. Hon var stark, tusen gånger starkare än alla tjejer jag känner. Och någonstans i mitt inre växer den kraften. Det här är mitt enda liv. Och jag vet att jag kan bli tusen gånger starkare” - Signe

 

Omdöme och tankar:

Den här boken läste jag i skolan, (därav har jag ingen egen bild på boken) när vi skulle läsa svensk (ungdoms) litteratur! Min lärare sa att den var bra, och det var ingen annan bok som lockade mig, så ja jag valde den här boken. (Den finns ju konstigt nog som film också) Och jag håller nog inte med om att den var så värst bra.. har redan recenserat den lite på goodreads - läs här

 

För det första .. när man läste undrade man faktiskt vad själva handlingen var! (allt kändes för flummigt..) Själva boken bygger på huvudpersonen Signes tankar - med ett fåtal (!) dialoger genom boken. Signe säger nästan inget och pratar inte heller med någon. Men alltså en bok blir så himla tråkig utan prat! Det är bara en massa tankar, tankar och ännu mer tankar, särskilt om SKOLAN. (vilket inte är någon hitt det heller) Det här blir alldeles för långrandigt, långtråkigt och upprepande. Man hoppas genom boken att det ska hända något roligt eller spännande, eller lite prat i alla fall! Men genom boken hittar man inget sånt att greppa efter ..

 

De 10 sista sidorna i boken var bäst - både för att boken snart var slut (haha, schysst man är) och för att Signe för första gången (andra kanske) pratade och för att det HÄNDE lite i alla fall, något som var intressant. Det var väll de sidorna som höjde den här boken från en 1:a till en 2:a (på en skala om 5)

 

Den här boken tar dock upp viktiga saker, som jämställdhet och feminism! Att killarna sätter "poäng" på tjejerna, och att tjejerna får all skit när killarna är värst. (m.m.) Men alltså det blev FÖR mycket! När boken typ bara handlar om det. Och det var liksom bara en person (Mimi) som typ var ihop med en kille. Och alltså enligt boken verkar killar vara EXTREMT HEMSKA! Liksom det är ju lite taskigt, vi tjejer kan vara lika jobbiga och irriterande vi med. (jag själv vet jag inte..) Killarna framstår typ som några monster. Och ja ibland är de kanske som monster - både stökiga och irriterande. Men det finns faktiskt snälla killar, killkompisar, lugna killar och killar som faktiskt går att vara ihop med. Alla är för tusan inte monster. Men ja jämställdhet är ju viktigt att läsa om. (i måttliga mängder)

 

Men för att sammanfatta är den här boken inget jag rekommenderar. (vilket är ovanligt!) Handlingen kändes slapp och långtråkig. Även om den tar upp jämställdhet, vilket verkligen är viktigt!! Jag kände igen mig ibland - att man vill säga något men vågar inte riktigt. (som hände väldigt ofta för Signe) Men hon pratade ju inte överhuvudtaget, vilket jag gör i alla fall. Så känner bara igen mig lite. Sen känner jag ju självklart igen mig med att killar är stökiga, att vi tjejer får lite mindre plats. Men alltså det blev bara för mycket i denna bok.

 

Pust, nu är den här avklarad! Ska recenseras till skolan också, får se om jag tar den här eller om jag gör om den. Ingen vet förövrigt att jag har en bokblogg i skolan, så ja vi får se, haha. Tycker handlingen blev bra i alla fall! Eller är nog rätt stolt över hela recensionen för en gångs skull!

 

Någon som läst boken? Vad tyckte ni? :) Eller har ni sett filmen?