Förlag: B. Wahlströms (Tack för e-boken, även om jag valde att köpa den själv i fysiskt exemplar!)
Utgivningsår: 2015
Serie: -
Sidantal: 335
Språk: Svenska
Originaltitel: Me and Earl and the Dying Girl
Nyckelord: humor, pinsamheter, "vänskap", High School, cancer, filmskapande, film, dagbok, att vara kär, tonåringar
Övrigt: Utläst 6 november 2015
Det är en universellt accepterad sanning att high school suger. Hur är det ens möjligt att existera på ett sånt jävla skitställe?
Första dagen på sista året har Greg Gaines äntligen räknat ut hur man överlever. Hans strategi är att smälta in. Hålla en sjukt låg profil. Den enda han umgås med är Earl. Tillsammans tillbringar de sin lediga tid med att spela in filmer. Ärligt talat är filmerna ganska usla, och Greg har inga planer på att någonsin visa dem för någon annan. Tills han lär känna Rachel.
Rachel har leukemi, och Gregs mamma har fått den vansinniga idén att Greg ska bli hennes vän. Att han kan ”göra skillnad i hennes liv” genom att ”muntra upp henne”. Trots att Greg knappt känner Rachel och vet att det är en totalt idiotisk idé så går han med på att försöka...
Allmänt babbel om boken (och lite till) + omdöme:
Det sägs att det här ska vara den roligaste bok som du någonsin kommer att läsa om cancer. Den har jämförts med John Greens Förr eller senare exploderar jag, men ska inte ha mycket till likheter. I denna bok så är det ingen kille som faller för en tjej.
Hmm... vad ska jag säga? Jag hade nog ganska svårt med den här. Att liksom "skämta" om cancer, som är en så himla allvarlig och läskig sjukdom. Men det kanske behövs också? Att vi måste försöka leva trots alla motgångar.
Men, helt ärligt så trodde jag att den här boken skulle handla mer om vänskap. Det jag hatar med den här är att det aldrig känns som att huvudpersonen Greg och den cancersjuka Rachel är vänner. Han bryr sig knappt om henne, utan umgås bara med henne för att hans mamma vill det. Deras relation känns så himla krystad. Usch! (det ända som Greg gjorde var att prata om sjuka grejer som fick henne att skratta) På slutet när hon faktiskt inte orkar leva länge, SÅ slår det honom att hon ska dö. Asså, nej. Jag skulle ha velat att deras vänskap känns mer verklig, och rolig. Greg's vän Earl var dock schysstare. På han märkte man att han brydde sig över Rachel faktiskt. Trots att han svär vid ungefär varannan mening. Dock så gillade jag det! Det satte en sådan egen fin prägel på han. Det var faktiskt så han var, även om jag sett att andra inte uppskattade svordomarna.
En positiv sak med boken är skrivsättet. Det är Greg som pratar genom en dagbok, eller ja, en bok som han skriver om Rachel och den här delen av hans liv. I början har han en ganska skön berättarröst, men ibland blir det lite för mycket. Men texterna blandas på ett bra sätt. Ibland skrivs det i listform och punktform, medans ibland som ett manus för en film. Ibland så skriver Greg helt normalt. Det var kul med den där variationen!
PS. Det finns en händelse i boken som jag uppfattade som riktigt rolig, "halv spoilervarning", och det var när Greg och Earl åt av en lärares "speciella" soppa, trots att han strängt sagt att de inte fick, och blev höga på droger. JAG uppmuntrar inte alls till droger, men de blev ju så chockade av det. De hade ingen aning om drogerna. Greg blev ganska så avslappnad då (till skillnad mot annars), och faktiskt stundvis rolig, haha.
Det sägs att det här ska vara den roligaste bok som du någonsin kommer att läsa om cancer. Den har jämförts med John Greens Förr eller senare exploderar jag, men ska inte ha mycket till likheter. I denna bok så är det ingen kille som faller för en tjej.
Hmm... vad ska jag säga? Jag hade nog ganska svårt med den här. Att liksom "skämta" om cancer, som är en så himla allvarlig och läskig sjukdom. Men det kanske behövs också? Att vi måste försöka leva trots alla motgångar.
Men, helt ärligt så trodde jag att den här boken skulle handla mer om vänskap. Det jag hatar med den här är att det aldrig känns som att huvudpersonen Greg och den cancersjuka Rachel är vänner. Han bryr sig knappt om henne, utan umgås bara med henne för att hans mamma vill det. Deras relation känns så himla krystad. Usch! (det ända som Greg gjorde var att prata om sjuka grejer som fick henne att skratta) På slutet när hon faktiskt inte orkar leva länge, SÅ slår det honom att hon ska dö. Asså, nej. Jag skulle ha velat att deras vänskap känns mer verklig, och rolig. Greg's vän Earl var dock schysstare. På han märkte man att han brydde sig över Rachel faktiskt. Trots att han svär vid ungefär varannan mening. Dock så gillade jag det! Det satte en sådan egen fin prägel på han. Det var faktiskt så han var, även om jag sett att andra inte uppskattade svordomarna.
En positiv sak med boken är skrivsättet. Det är Greg som pratar genom en dagbok, eller ja, en bok som han skriver om Rachel och den här delen av hans liv. I början har han en ganska skön berättarröst, men ibland blir det lite för mycket. Men texterna blandas på ett bra sätt. Ibland skrivs det i listform och punktform, medans ibland som ett manus för en film. Ibland så skriver Greg helt normalt. Det var kul med den där variationen!
PS. Det finns en händelse i boken som jag uppfattade som riktigt rolig, "halv spoilervarning", och det var när Greg och Earl åt av en lärares "speciella" soppa, trots att han strängt sagt att de inte fick, och blev höga på droger. JAG uppmuntrar inte alls till droger, men de blev ju så chockade av det. De hade ingen aning om drogerna. Greg blev ganska så avslappnad då (till skillnad mot annars), och faktiskt stundvis rolig, haha.
Vad tycker ni andra om Jag och Earl och Tjejen som dör? Ska ni se / har ni sett filmen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna en söt liten kommentar! ♥ Det kan vara saker som att du gillade inlägget, någon bok som verkar intressant, ett boktips, jag har ett tips till din blogg eller om det är något som ser konstigt ut eller inte funkar. Feel free to write, om vad som helst. För lite längre frågor eller något annat kontakta mig på : Hannah.blogg14@gmail.com , annars går det i kommentar! :) PS. Kryssa i "AVISERA MIG" för att få ett mail när jag svarat på din kommentar!