För det första, så är det inte okej att sätta frånvaro på en elev som är både fysiskt och psykiskt närvarande vid en lektion. Jag själv utsattes för det. Läraren frågade mig efter lektionen varför jag inte var på lektionen, och jag bara: va? jag satt ju uppe i hörnet och pratade med den andra läraren. OCH han trodde inte ens på mig och tog inte bort min frånvaro. Och som pricken över i:et så blev min mamma jätte orolig för hon trodde att något hade hänt mig, då jag aldrig skolkar. Hon ringde till och med till min bästa kompis mamma (som jobbade!) och frågade om hon visste var jag är eller kompisen (vi hade inte samma lektioner då dock). Mamma ringde även till skolan som kollade med läraren, men UNDER lektionen så sa han till och med att jag inte var där. Fett drygt. Så nu så spelar det alltså ingen jävla roll om man ens är med på lektionen? Frånvaron är dock borttagen nu, men ändå. Han bad inte ens om ursäkt.
Sen den här pressen i skolan. Jag är som elev väldigt ambitiös, och vill inte alls skryta på något sätt. Men jag pluggar alltid, skolkar aldrig och siktar på minst C och gärna A i alla ämnena. I årskurs 7 och i en annan skola så hade jag lyckats med det. Jag låg bra till i allt. Men nu i en annan skola så känns det som att allt har sänkts. Eller ja, i alla so-ämnena låg jag bra till. Ni vet de där ämnesmatriserna? Hade i princip allting ifyllt på A, så kanske hade fått B i betyg. Men så gjorde vi förra veckan en muntlig presentation, OCH DEN SÄNKTE mig ända ner till D. (tyckte trots allt att jag var mycket bättre än vissa andra, fick med mer information och KOLLADE inte ner på texten. Men vissa verkar ha lyckats bättre än mig trots det) FÖRSTÅR ni hur jävla surt det känns? All denna energi man lagt ner på alla inlämningsuppgifter. Poff. Gone. Ovärt. Onödigt.
 |
Här är min ämnesmatris i ett av so-ämnena. Den där nya gula rutan i mitten betyder att jag är påväg att uppnå kravet på C-nivå. Alltså har jag bara E på den förmågan. Vilket gör att mina A-nivåer omvandlas till ett D. (Ett D står för: alla på E och de flesta på C.) För A så måste alla vara ifyllda på A. Och B, alla ifyllda på C + några A. Lite sådär surt, ja. |
Förlåt för att ni får ta mina arga ord. Men skulle vara kul om någon läste i alla fall. Ge gärna kommentarer och säg vad ni tycker om den svenska skolan. Känner ni press? Hur går det för er? Hur mycket energi lägger ni ner på ert pluggande? osv! JAG vet att man inte bara ska göra läxor på sin fritid, men ex. när jag pluggar till ett prov så läser jag allt, och allt fastnar. Jag kan därför göra rätt så bra prov. Så liksom, när jag pluggar till ett prov så blir det automatiskt mycket att göra och ta in. Vi har också hela tiden massa små läxor, och ja, de måste ju helt enkelt göras. Så jag gör inte precis mer än vad som krävs. (de vill ju också att vi hemma ska kolla igenom det som man arbetat med under dagen. HA HA. Good luck with that, säger jag bara) Men nu ska vi försöka att tänka på nästa termin. Djuuupt andetag.
ps. inte första gången jag klagar på bloggen, haha. Men förra gången så blev det i alla fall bättre sen. I den här nya skolan så vet jag inte.
with love,
Hannah
Bra krönika / debatt i tidningen Frida. Håller med om att skolan bara handlar om betyg nu, och att knappt faktiskt lära sig längre. Klicka på bilden för att få större bild.
Håller med dig till fullo! Jag går i 9:an och det är sjuuukt mycket att tänka på för tillfället: prov, inlämningar, läxförhör, nationella prov och såklart gymnasieval.
SvaraRaderaHar också drabbats av det där med att ha NÄSTAN alla kriterier på A, förutom 1 på C och så får man B. När man lägger ner så himla mycket tid på allt skolarbete och sen har man EN enda dålig dag och betyget sänks på grund av just den dagen - det är inte rätt. Fattar inte de högst upp i skolledningen att det är något som fel, med tanke på hur det går för svenska skolan?
Vi elever orkar ju inte med att plugga om det ändå inte lönar sig i slutändan.
Jag är väldigt ambitiös i skolan och siktar - som du - på de högsta betygen i alla ämnen. Och det gör att jag blir vääääldigt stressad i.o.m. att jag spelar innebandy i A-laget här där jag bor och sen ska jag ju ha en fritid utanför det & skolplugget, till exempel bloggen & fotograferingen.
Men det ska bli otroligt skönt att börja gymnasiet nästa år, mina förväntningar är skyhöga. Och trots att det är mycket tuffare där, så tror jag att det på nåt sätt kommer att bli (ännu) lättare eftersom man själv fått välja vad man vill gå.
Okej, detta blev en lång kommentar men jag har mycket att säga om hur skolan är.
oki, bye
Alltså ... nu går ju jag i en finsk skola, så jag fattar noll angående matrisarna, men jag håller ändå med dig så långt som jag fattar. Jag är också sjukt frustrerad för tillfället - vi har en vecka skola kvar och två förhör, en presentation och två inlämningsuppgifter kvar - eh? Hur tänker de? Ska jag ha NOLL fritid??? Jag satsar också, som du och Vilma, på högsta betyg i de flesta ämnen, men jag måste jobba så himla hårt för att nå dit. Ibland tror jag att jag egentligen gör lite FÖR mycket, men jag vill liksom vara SÄKER på att jag får ett bra vitsord. Men ibland ORKAR jag helt enkelt inte och då ... går det ju kanske inte lika bra. Jag tycker att det mesta av inlärningen borde ske i skolan, att proven bara skulle vara repetition på vad man LÄRT sig under lektionerna och inte frågor som skriver superlänge, perfekta svar enligt vad boken säger. Jag har stressat över skolan precis hela tiden under det här året för det är mitt sista år och mitt avgångsbetyg är liksom allt jag har som kan ta mig bort, till något annat, större.
SvaraRaderaTill stor del tror jag det är fel på hur lärarna är - det finns förstås också jättebra lärare, men jag tror läroplanen är lite för strikt. Lärarna borde få experimentera sig fram till vad som passar för en specifik klass och så lär hen ut allting så att ALLA förstår under timmen, och inte behöver stressa så otroligt mycket hemma. Jag förstår ju att inlämningsuppgifter behövs och att det är bra med repetition - men något med sättet vi blir lärda på nuförtiden tycker jag skaver, lite grann.
Jag känner kanske inte att det bland lärarna är så stort fokus på betygen, det är mer fokus på att vi ska vara perfekta och ordentliga, i min skola. Så hatar jag också det här med lärare som har fördomar och ger upp med elever som inte verkar förstå först, trots att de antagligen kunde lära sig om man bara gav dem chansen.
Jag har sovit så himla lite på sista tiden. Jag har skrivit presentationer och referat och noveller till sent på natten och läst på skolan på bussen, i bilen, överallt, räknat matte i nästan en timme per gång och verkligen försökt förstå allting och få in det i mitt redan proppfulla huvud.
Det känns verkligen som om jag kommer brista pga allting, alldeles snart. Som tur är så är det jullov snart - men det känns alldeles för kort. Jag vill ha tillbaka min fritid och jag vill att läroplanen ska uppdateras till dagens elever.
Asså jag håller med dig så mycket! Jag pratar typ hela tiden om hur skolan bara handlar om betygen nu för tiden och inte att lära sig saker, precis det som du säger. Och jag är på samma sätt får jag typ C och under så blir jag jättebesviken, jag siktar på typ A i allt och pluggar en massa och då blir sånna har saker så frustrerande.
SvaraRaderaJag hade nyligen en incident med min HKK lärare, vi hade haft en massa inlämningar och prov å grejer den här terminen och jag hade fått A på allt förutom en grej där hon hade fyllt i på matrisen att jag fått A men skrivit B. Sedan hade vi ett praktiskt prov dit vi hade fått reda på att vi skulle plugga på olika begrepp som vi sen skulle använda oss av medan vi lagade maten. Jag tyckte det gick jättebra och jag kunde alla begreppen felfritt. Medan vi lagade kom hon och bad oss motivera varför vi hade valt den mat vi hade valt och vi började prata om maten, då frågade hon varför vi valt att ha med paprika och vi svarade att det är en grönsak som är väldigt god att steka (vilket vi gjorde) och att den innehåller vitaminer och mineraler. Då frågade hon vilken vitamin paprika innehöll något vi inte visste och så då att vi inte visste. Hon svarade med ett "jaha" och gick vidare till en annan grupp. Efter lektionen så hade vi betygsnack eftersom det har var det sista vi gjorde i HKKn den har terminen. Hon så då att hon tyckte att det hade gått väldigt bra för oss att allting hade legat på en A-nivå men eftersom vi inte visste vilken vitamin som fanns i paprika så kunde hon bara ge oss ett C. Och jag blev så jäkla förbannad! Ska jag behöva veta vilken vitamin som finns i paprika för att få ett A? Om allt låg på ett A annars varför fick vi inte då ett B åtminstone? Om vi nu inte kunde den frågan kunde hon inte gett oss någon annan så vi hade fått mer en bara en fråga? Jag blev så irriterad att jag i princip skällde ut henne inför resten av gruppen och krävde att få komplettera något som efter mycket tjat jag till slut fick. Nu efter att ha fått komplettera har jag mitt A men irritationen är inte borta för det, det handlar ju inte bara om betyget utan det handlar om principen.
Jag håller också med dig, verkligen. Det är ett så ogenomtänkt system och det är ju så svårt att nå A, även om det är det jag strävar efter. Nu går jag i åttan och har riktigt bra betyg, men vissa ämnen ligger jag lite lägre på grund av sådant här tråkigt som att man har A i allt och E/C i ett kunskapskrav. Det är så frustrerande och det gör ju att man tillslut inte orkar.
SvaraRaderaFörsta terminen i sjuan var jag med om en sådan där tråkig grej:
Vi hade politik och hade en muntlig uppgift där vi skulle agera som ett politiskt parti i riksdagen och föra en debatt. Jag har alltid haft lätt för det skriftliga, medan det muntliga varit lite svårare, men efter debatten var jag faktiskt riktigt nöjd. Jag hade pratat mycket och fått fram bra åsikter. Och ändå landade jag på ett E i just det kunskapskravet, vilket var väldigt frustrerande då jag hade A i alla andra delar inom ämnet. Resultatet blev att jag alltså fick D, vilket jag blev väldigt besviken över.
Det är verkligen konstigt det här systemet. Det blir så missvisande. Trots att man ligger på högsta nivån i allt, utom ett enda litet kunskapskrav, hamnar man på näst-lägsta nivån, vilket blir så irriterande. Man är så nära mål och ändå halkar man ner på näst-sista plats. Så redan där satte jag nog omåttligt höga krav på mig själv. Jag fick en extrauppgift och lyckades tillslut få B i Samhällskunskap, men poängen jag ville få fram är att det här systemet skapar en hets. Om man ligger på högsta nivån i allt utom ett kunskapskrav hamnar man på näst-lägsta godkända nivå. Det är klart att det blir frustrerande och det gör ju att man tar ut sig ännu mer. Det blir ju verkligen som att förlora på målsnöret och det är nog det värsta som finns. Om någon förstår min poäng.
Jag vet att jag inte behöver ha A i allt i åttan, eller sjuan för den delen, men det blir något hetsigt med de här betygen. De är så orättvisa och skapar den här hetsen och gör att man jobbar halvt ihjäl sig. Och dessutom är kunskapskraven ofta så svåra att förstå. Och det är så höga krav. Hur mycket vill de ha av oss? Det är högstadiet och hur ska man då orka med gymnasiet, universitet... Jag förstår att folk ger upp och är glad att jag har det lätt i skolan.
Lycka till nu alla, med skola, paus mm.
Håller med dig! Betygssystemet kan vara orättvist! Jag är som ni andra också väldigt ambitiös i skolan och jag gör alltid det man ska. Om vi har en inlämningsuppgift eller ett läxförhör så ser jag till att jag är klar med det till den dagen man ska vara det. Men jag blir så frustrerad när ingen annan är klar och läraren skjuter upp det! Det har hänt flera gånger den här terminen och då känns allt mitt pluggande helt bortkastat.
SvaraRaderaMen, men vi får tänka att vi har jullov snart! Lycka till med allt!
Kram
Jag tog studenten 2012 och slapp därmed detta vansinniga betygssystem vilket jag är sjukt tacksam för. Men... jag lider verkligen med er. Detta knäppa system är ju inte minsta motivationshöjande, tvärtom. Och både nationella och internationella undersökningar visar att elever i svenska skolor inte alls har fått bättre resultat de senaste åren... Stay strong!
SvaraRadera